War Horse
Den 9/1-2012 skrev jag inlägget "War Horse" (se HÄR). Jag berättade kortfattat om handlingen och försökte sia om Jeremy Irvines framtid som säkerligen kommer att explodera.
Igår såg jag filmen. Shame on me att det nästan tagit mig två veckor att se den sedan premiären.
För er som missade 9/1-inlägget:
War Horse:
Albert Narracott fostrar en häst som hans pappa köpt för dyra pengar. Eftersom att den fattiga familjen behövde en arbetshäst, ansågs inte fullblodet vara till nytta, men Albert tränar Joey hårt, som är både stark och vacker. När kriget startar säljer pappa Narracott Joey till armen, som den unge och förkrossade Albert tillslut värvar. Allt för att hitta sin häst.
Bortsett från att hästen heter Joey finns det ingenting att uttrycka sitt missnöje över. En fantastisk film med sina 2 timmar och 27 minuter av tillfredställande. Vanligtvis kan en film av denna längd kännas långtråkig och händelsefattig, men jag upplevde War Horse som en 45-minutare med konstant händelseförlopp. När jag tänker tillbaka på hur jag satt i salongen, med endast ena skinkan mot dynan, knäet 20 cm upp mot hakan och båda händerna för munnen, inser jag hur berörd jag blev av filmen.
Igår såg jag filmen. Shame on me att det nästan tagit mig två veckor att se den sedan premiären.
För er som missade 9/1-inlägget:
War Horse:
Albert Narracott fostrar en häst som hans pappa köpt för dyra pengar. Eftersom att den fattiga familjen behövde en arbetshäst, ansågs inte fullblodet vara till nytta, men Albert tränar Joey hårt, som är både stark och vacker. När kriget startar säljer pappa Narracott Joey till armen, som den unge och förkrossade Albert tillslut värvar. Allt för att hitta sin häst.
Bortsett från att hästen heter Joey finns det ingenting att uttrycka sitt missnöje över. En fantastisk film med sina 2 timmar och 27 minuter av tillfredställande. Vanligtvis kan en film av denna längd kännas långtråkig och händelsefattig, men jag upplevde War Horse som en 45-minutare med konstant händelseförlopp. När jag tänker tillbaka på hur jag satt i salongen, med endast ena skinkan mot dynan, knäet 20 cm upp mot hakan och båda händerna för munnen, inser jag hur berörd jag blev av filmen.
5/5 AA - den bästa film jag sett på länge
Min favoritsekvens:
Kommentarer
Trackback
