movielane

Nobels Testamente

Vi befinner oss i Stockholm på den årliga Nobelfesten. Vimmel med dans och folk uppklädda till tänderna. Journalisten Annika Bengtzon, vistas i Gyllene Salen i reportage-syfte, men efter att ha sett en kvinna skjuta Nobelpristagaren Aaron Wiesel och Nobelkommitténs ordförande Caroline von Behring tvingas hon att bli något annat - nyckelvittne. All fokus kretsar kring Wiesel och diverse teser och teorier om religiösa motiv men Bengtzon är inte lika trångsynt. Istället, länkar hon ledtrådarna kring Behring och snart är hon farligt nära sanningen. Spännande va?

Regi:Peter Flinth

I rollerna: Maria Crépin, Björn Kjellman, Björn Granath, Kajsa Ernst, Leif Andrée

Vi kan försöka, och vi är duktiga på det, men vi har inte Hollywood Glamouren. Rätt strass till rätt scenografi och sedan...öppnar de munnarna. Här blir det som någon tumult rubbning i min hjärna. Det är som att se Marilyn Manson i Melodifestivalen i duett med Christer Sjögren. Det går inte riktigt ihop. Den alldagliga repliken "Jag har tänkt så mycket på dig", med inlevelse, låter dötöntig, men på engelska förefaller det fullkomligt naturligt och detta är Nobels Testamente, ensam om att få mig att tänka, efter att ha hört en replik. Allt blir så medvetet på ett outgrundligt sätt. Som jag förut nämnt så är jag en heavy supporter av min lilla "Spoilers Alert"-kampanj, så jag ska inte avslöja för mycket, men det finns flera bitar i filmen som jag inte riktigt får ihop, bitar jag ifrågasätter och som jag faktiskt tycker gjorts alldeles för tydliga.

Min pessimist har dock en liten optimist som inneboende, som insisterar att filmen trots allt var relativt underhållande. Skulle jag se filmen en fredagkväll, hade jag förmodligen känt mig aningen lurad men i sin helhet: En bra måndagsfilm.

2/5 AA