Sagan om Ringen

Jag var 12 år gammal. Jag och en kompis fick för oss att se The Ring. Hon hade redan sett den. Inte jag. Hon sa att filmen var utom fara, riskfri, ofarlig. Jag skulle inte bli rädd. När vi hade sett ungefär 5 min av filmen pausade vi den på mitt begär och gick ner på nedanvåningen och såg den med min mamma och pappa istället, mitt på ljusa dagen.

Jag blev rädd, shit vad jag blev rädd. Varje natt var ett rent helvete och sömn, blev det inte mycket av. Resultatet av många nätters försök till sömn medförde att jag, som alla andra 5-åringar, sprang in till mamma och pappa...12 år gammal... Efter att fylld av rädsla börjat lägga mig i min egen säng igen, levde jag i skräck - tills Shrek 2 kom ut.

 

Shrek 2, jag älskade den. Skulle kalla den för min hjälte. Varje natt satte jag igång filmen, la mig i min säng och somnade till den, och allt utan problem. Så såg mina nätter ut i mer än ett år. Jag har alltså sett Shrek 2 fler än 365 gånger. Vissa nätter somnade jag efter 10 min, andra efter 40 och ibland ännu senare. Ungefär 40 in i filmen kan jag varenda replik. Men det skulle vara konstigt om jag inte gjorde det efter att den gått i repris på min tv mer än 365 gånger. Så småningom dog detta ut och jag sover nu utan problem men släckta ljus.

 

Numera kan jag se vilken skräckfilm som helst. Mina vänner kan se en skräckfilmstrailer utan att bli rädda, filmen däremot, inte en chans. Jag, som inte ens kunde se en trailer utan att bokstavligen talat blunda och hålla för öronen, kan ensam sitta på mitt rum, två på natten och se vilken skräckfilm som helst. Kan man bli immun?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0