Prolog

Som den exceptionellt måttlösa filmentusiast jag är, ser jag det både som en plikt och ära att initiera en blogg med detta ämne som grund. Ett mer stimulerande sätt att få ut min kärlek och förhoppningsvis betingade kunskap om heta rullar kan inte kommas på då jag även tycker om att skriva.

 

Så vem är jag? Mitt namn är Amanda Andersson och film är mitt liv. Mina framtidsdrömmar om att livnära mig på min stora kärlek ska tas på allvar och mitt mål – regissör. Tänk att få utforma en film med hjälp av kunniga och duktiga medarbetare, nya som gamla i branschen!

 

Som självutnämnd ordförande i min enmannaklubb ”Amandas framtid”, har jag sedan länge beslutat mitt första steg för att nå mina drömmar. Jag ska gå på en av de bästa filmskolorna i världen, New York Film Academy, en filmskola som fött många talanger. Som namnet antyder ska jag studera i New York, vilket faktiskt inte är så fruktansvärt självklart som det låter då skolans campuses, med samma namn, även finns i Los Angeles och hör och häpna, Abu Dhabi! Mångkulturella New York ligger dock närmst mitt hjärta så den destinationen får det helt enkelt bli och det är inte förhandlingsbart.

 

Japp, det är dyrt. Så dyrt att flera, och åter flera års sparande inte skulle räcka till hälften av kalaset kommer att kosta. Spara, vilket jag aldrig varit en fena på, har blivit en stor del av mitt liv. Det är tydligen väldigt lätt att spara när man sparar till något speciellt. Prova det! Jag lever som en kyrkoråtta och det är faktiskt ganska kul! Det är som ett spel och ibland överträffar jag mig själv: ”Behöver jag denna? Denna eller mat i NY för en hel månad? Nej, jag äter hellre”. Se där! Tillsammans med mitt sparande, mina ”säkerhetspengar” (tacksamheter till mormor och morfar, farmor och farfar) samt lån från CSN ska jag ta mig igenom dessa två år av utbildning. Kommer dessa pengar räcka? Nej. Tack mamma och pappa för att jag får låna pengar av er utan ränta, tack. Ni är bäst! Sedan kommer jag vara skuldsatt, för resten av livet kanske. Förhoppningsvis inte. Om så vore fallet är det absolut värt det, men det ska inte hända. Tänker inte ens ha en plan B.

 

När jag lyckas kommer ni stolt att säga: ”Jag har följt hennes blogg från början!”


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0