movielane

Förväntar mig inget annat än universums träningsvärk i magen i morgon eftersom att jag, oavbrutet, skrattat i 1 timme och 45 minuter. "En gång i Phuket" var så fantastiskt, oerhört rolig, med en kvickhet som jag fullkomligt älskar. Halvdålig och helbra humor med bred målgrupp. Fanns det någon i det noga blandade ålders-urvalet som inte skrattade?

Sven Backman lever ett alldagligt singel-liv med ett alldagligt jobb och är allmänt alldaglig. När han får reda på att en ungdomskamrat dött, en något...udda död, bestämmer han sig för att gå på begravningen. Där träffar han den unga och galna bohem-norskan Gitte, som lever i Thailand. Hon ger honom en ordentlig tankeställare vad gäller hans liv och hans drömmar och slutligen bestämmer han sig för att säga upp sig från sitt jobb som jobbcoach, och beger sig till Phuket där han, av en slump, träffar på Gitte. Svens syfte med resan är att rensa sina tankar och skriva en bok.

Bokförlagsredaktören Anja, som tagit en paus från pojkvännen, har också rest till Phuket med sina enerverande vänner. Här möter hon Sven som verkar uppskatta genanta situationer som kan vara svåra att ta sig ur.

Regi: Staffan Lindberg

I rollerna: Peter Magnusson, David Hellenius, Susanne Thorsson och Jenny Skavlan

Som framfört är "En gång i Phuket" en utomordentligt rolig film och jag är glad att jag, tillsammans med min dåliga inställning, pallrade mig till salongen och fick mig flera goda skratt och det kändes som att filmen talade till mig, telepatiskt, och sa "I told you so."