Kattbreven

Jag och Emelie insåg att filmen "Kattbreven", från 2001, orsakat förträngda minnen av skräck och vållat mardrömmar om döda barn, hängda i träd, som blivit en repeterad sekvens i min hjärna. Dessa minnen börjar nu att återkomma. Jag är 11 år äldre, blir jag fortfarande rädd?

Min lågstadielärare var med i BUFF; Barn- och ungdomsfilmfestivalen som årligen visats sedan 1984. BUFF visar dokumentärer, animationer, kortfilmer, långfilmer, internationella kvalitetsfilmer med andra ord. En av alla filmer min lärare drog med oss på, och som gjort starkast intryck på mig och tydligen Emelie också, är alltså Kattbreven, som skrämde skiten ur oss båda som de små kycklingar vi var.

Kattbreven
13-åriga Sofi flyttar ofrivilligt från storstaden till landet med sin mamma och hennes nya pojkvän. Här träffar hon en vis gammal tant som berättar spökhistorier om olösta mysterier i den lilla stadens förflutna.

Jag leker nu detektiv och letar efter filmen i hopp om nostalgitripp och tillämpning av tvångsavslutning som kanske bidrar till höga skratt som säger "Hur fan kunde jag bli rädd för det där?" Önska mig lycka till!







Kommentarer
Postat av: Gunilla

Hur gick det??

2012-04-12 @ 09:01:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0